Danmark är ett litet land. Väldigt litet till och med. Hösten 2005 var det lilla landet i fokus för världsnyheterna på grund av karikatyrer. Ett litet land i nord plus karikatyrbilder låter inte som det givna receptet på en världsnyhet men så var fallet. Jyllands-Posten publicerade karikatyrer av profeten Mohammed och vad det gav för följder behöver knappast nämnas.
Nu har nyheten blossat upp igen, om än i en ny skepnad. Tidigare i veckan greps tre män misstänkta för att ha planerat ett mord på konstnären Kurt Westergaard, som målade Mohammedkarikatyrerna. Det finns många kriterier som behövs uppfyllas för att en nyhet ska bli just en nyhet. Har redan händelsen varit en nyhet har den lättare att ta sig över tröskeln igen. Ett väldigt tydligt exempel på det här är mediebevakningen av tsunamin i Thailand. Närhetsprincipen är också en faktor som spelar in såväl här i Danmark där jag bor som i geografiskt och kulturellt närliggande länder. Innehåller en nyhet någon form av konflikt är den också tacksam att publicera. Konflikten vi talar om här rör sig mellan yttrandefrihet och konstnärlig frihet kontra respekt mot andra kulturer och religioner.
När vi ändå befinner oss i Danmark så kan vi stanna här lite, rent nyhetsmässigt alltså. I går kväll (läs onsdag) var det bråk runt om i Köpenhamn. Även det här är en nyhet som jag tror lättare får uppmärksamhet bland annat i svenska medier på grund av att det redan har skrivits och debatterats mycket om demonstrationer och bråk i Köpenhamn som ofta har varit relaterade till stängningen av Ungdomshuset. Hela karusellen kring Ungdomshuset är ett tydligt exempel på hur medier utgjort en länk mellan ungdomar och politiker. Bråken var utspridda i hela Köpenhamn men det var ändå stadsdelen Nørrebro som främst blev nämnt i samband med upploppen. Min subjektiva uppfattning som Köpenhamnbo är att den mediala bilden av Nørrebro är målad i mörkare färger än vad många av stadens invånare skulle ha valt. Med andra ord: Nørrebro är mer än stenkastning och bilar som sätts i brand.
