Ger journalistik medicin också biverkningar?

För dryga två år sedan gick jag en rundvandring på NWT i Karlstad. En sak minns jag speciellt väl från studiebesöket. Chefredaktörens syn på PR. Han berättade att han fick hundratals pressmeddelanden varje vecka. Den största delen av dem såg han som ren reklam och sådan gick raka vägen till papperskorgen. Han såg inte PR som en del av journalistiken. Jag undrar om han hade sagt samma sak idag? Två år senare.

Nick Da­vies är från Storbritannien och jag tror att hans oro hade varit minde stark om han hade varit journalist av svensk börd. Kanske skulle han benämna journalistiken som sjuk, om än inte så svår? PR har en annan utbreddhet och större inflytande i både Stor­britannien och USA än vad den har i Sverige, men vi närmar oss dem.

En journalist på Metro gav mig vid ett intervjutillfälle inblick i hennes arbetssituation. Hon suktade efter mer reportageskrivande och fler egna nyheter och suckade över att hon ofta arbetade med återvinningsjournalistik. Just gratistidningar är ett tydligt ex­empel på kort, snabb journalistik där nyheter återanvänds. Det som däremot är positivt med gratistidningar, förutom att de är gratis, är att många som i vanliga fall inte skulle ha läst en tidning faktisk läser en.

Det finns en möjlighet att även jag skulle betrakta journalistiken som svår sjuk om jag hade fått ta del av den brittiska pressen dagligen. Nu relaterar jag närmast till dansk och svensk press och med det som utgångspunkt ser jag journalistiken i snabb ut­veckling, med en hel del problem, man inte svårt sjuk. Det som är lurigt i min bedöm­ning är mitt selektiva seende. Jag avstår gärna från sådant som jag betraktar som dålig journalistik och det kan göra min bild aningen skev.

Uttrycket ”guilty pleasure” är en förklaring till den stora interaktivitet som finns kring skvaller- och kändisjournalistik. Olika webmedier får stor interaktivitet på nyhe­ter som rör glamour och kändisskap. Efterfrågan och tillgång är tätt sammanlänkade så därför får sådana nyheter utrymme. Fler besökar. Större annonsintäckter. Jag tror att många läsare ser sådana nyheter som tidsfördriv. De vet att de inte blir klokare av dem, men det ger i alla fall ett så kallat ”guilty pleasure”. Det ena behöver inte heller utesluta det andra. Utbudet är så stort så att i ena stunden kan man läsa om en Britney-skandal och bara ett klick bort så kan man ta del av krisen i Darfur. Detta är bisarra kontraster men jag tror att många läsare, speciellt på webben, tilltalas av det vida utbudet.

Lösningar på problem kan ofta vara ganska enkla att finna. Om de är genomförbara eller ej är det luriga och kluriga. Nick Davies idé om ”varudeklaration” är intressant, men inte ens han själv trodde på den i praktiken. Jag tror att presstöd är viktigt och bevarande av Publik Service. Heja Publik Service! En annan viktig medicin till lite sjuk journalistik är tid. Å andra sidan är tid pengar och därför kan den medicinen ge många biverkningar.