Vid sidan av studierna har jag ett extrajobb. Förra veckan arbetade jag tillsammans med en jämnårig tjej från Pakistan som sedan ett par år tillbaka är bosatt i Danmark. Hon hade nyss förlorat sin 21-åriga lillasyster. Systern bodde kvar i Pakistan och arbetade som journalist. Tydligen en mycket duktig sådan. För två veckor sedan blev hon skjuten till döds mitt på öppen gata. Troligtvis för att hennes arbete inte uppskattades av alla. Trots att många journalister vet att deras arbete är förenat med livsfara tillämpar de ändå de journalistiska grundprinciperna och viker sig inte för makthavare, faror eller hot. Situationen är som vi vet inte sådan här i Sverige men problematiken borde uppmärksammas världen över. Det är därför FN har infört Pressfrihetens dag (World Press Freedom Day) den 3 maj som en påminnelse om värdet av yttrande- och pressfrihet och att dessa rättigheter saknas på många håll i världen. Den här dagen uppmärksammas väldigt blygsamt i Sverige och det är synd och skam, tycker jag.
Hot kan vara uppenbara och riktade mot enskilda personer men ser man på hot mot journalistiken som fenomen i vårt samhälle är de av annan karaktär. Tidspress är en form av hot och kommersiella intressen kan också göra journalistiken sjuk, som Nick Davies uttrycker det. Hot och problem ser också olika för olika medier. För tv utgör webben både möjlighet men också ett problem när många överger traditionellt tv-tittande för online-sändningar som i dagsläget inte ger lika stora annonsintäkter. När gratistidningar började florera på marknaden fick betaltidningar nya konkurrenter på marknaden att spela med. Förmodligen både utvecklande, utmanande och hotfullt. Nya medier tvingar traditionella sådana till utveckling.
Journalistikens grundprincip att vara en röst för folket, att granska makthavare och även att granska granskarna riskerar att rubbas om särintressen tas tillvara. Lojaliteten måste först och främst vara mot medborgarna, som Kovach och Rosenstiel skriver. De vill framför allt understryka detta eftersom konkurrensen inom media är stor och pengar en drivkraft som inte alltid rimmar väl med god journalistik. När en liknande diskussion förs i Sverige kommer ofta Public Service roll in i bilden. Public Service i USA är inte statligt styrd och väldigt liten i jämförelse med alla kommersiella jättar som är ledande på den amerikanska marknaden.
I Sverige tar vi demokratin för given. I boken The Elements of Journalism, skildras exempel från Polen där demokrati inte är lika självklar och paralleller med mediers roll för demokratiseringsprocessen därmed tydligare. När jag gjorde en fältstudie om mediers roll för demokratiseringsprocessen i Zambia fick jag samma resultat. Precis som många andra afrikanska länder är demokratin vacklande i Zambia även om den existerar på papper. Korruption och statligt ägda medier sätter käppar i hjulet för demokratiseringen. De få fria medierna som existerade och som jag var i kontakt med var alla övertygade om att deras arbeta var oerhört viktigt för att stabilisera demokratin. Det här sa en journalist på den kommersiella, zambiska radiostationen Hot FM:
”The story is not about the journalist. We can’t manufacture stories in our office, we have to go out and interact with the people. We have to be the people’s newsroom.”
Det är precis det här som både Gunnar Nygren och Nick Davies inne på. Kovach och Rosenstiel är även de eniga om problematiken. De skriver om tid som en lyxvara som journalister har mindre och mindre av och det leder till mer återvinning av nyheter. Medieklimatet skiljer sig mellan Sverige, Zambia, Storbritannien och USA i olika grad men många av hoten och problemen är fundamentalt lika. Det är ju också så det ska vara. Oavsett samhällsstruktur ska journalistiken sträva efter samma mål och ge folket sann information. Offentlighetsprincipen är en av byggstenarna i en demokrati och underlättar journalisters informationssökande. Zambia är en demokrati som än idag kämpar för att offentlighetsprincipen ska bli en grundlag. Idag arbetar journalisterna i motvind och Zambia Media Woman Association beskriver problematiken så här:
”The journalist don´t have the information they require. At this level today the journalists have to guess”.
Ännu ett skäl att uppmärksamma den 3 maj lite extra.
2 kommentarer:
Hej Lovvan, alla de jag skulle kommentera tycks ha lämnat kursbloggen sedan länge, istället valde jag dig.
Berättelsen om mordet på den pakistanska journalisten gav verkligen en bild av ett fruktansvärt klimat för journalistik. En bild som vi i Sverige bara hör talas om, men säkert inte skulle känna igen om vi såg den. Du har rätt i att pressfriheten tas för givet i Sverige och nästa år hoppas jag att fler kommer ihåg denna omnämnda och viktiga dag.
När du gjorde fältstudien i Zambia måste du verkligen fått en fascinerande inblick i journalistikens vikt för demokratisering. Intressant med förstahandsinformation!
Bra och intressant skrivet!
/Emil
Hej Lovvan!
Det var ett klokt och insiktsfullt inlägg du författat. Samtidigt är det en skrämmande verklighet du beskriver, men en verklighet som inte nog kan beskrivas. Vi är väl lite sparsmakade med skildringar från journalistisk verksamhet från länder där journalister är verkliga hjältar och reella förkämpar för yttrandefrihet och granskare av maktmissbruk och förtryck.
I Sverige har – oftast med rätta - grävande och undersökande journalister gott renommé och även dessa kan ibland vara utsatta för hot och annat kring obekväma avslöjanden. I jämförelse med de exempel du beskriver är den svenska vardagen dock rena idyllen, vilket vi givetvis ska vara tacksamma över. Samtidigt kan man inte låta bli att reagera kritiskt över att en alltför stor mängd ”journalister” i Sverige, och i Västvärlden i stort, huvudsakligen ägnar sig åt tramsskriverier och ytliga reportage kring pseudohändelser.
Ditt blogginlägg var som sagt mycket intressant!
/Jens
Skicka en kommentar